Som jag berättade igår så var jag och dottern på jakt efter ett stenbrott.
Första trippen vi gjorde ledde oss till det här.
Inte vad vi hade tänkt oss, för det vatten vi hade trott skulle finnas, visade sig vara en liten pöl.
Ni kan skönja den längst ner mot stenväggen.
Men trots att det var fel brott kan jag inte låta bli att fascineras av de branta stenväggarna.
Att det kan växa lövträd i den miljön är rent fantastiskt. Jag kan inte låta bli att visa den här bilden med, ni vet ju min dragning till havet. :)
10 kommentarer:
Stentuffa bilder..ha det..Maria
Hmmm är det inte vårt stenbrott detta..syns mig bekant...syns i mor'n föresten...:)
Jag gillar sådana stenväggar! Ja i och för sig gillar jag allt med sten och det syns inte minst i våran trädgård där vi har både stenmurar och stenarpartier. Visst är den fantastiskt vilken växtrkraft det finns för där kan det inte vara mycket jord.
På den stranden kan man nog göra många fina stenfynd!
Trevlig lördag! Kalas nästa... :)
Ja, snabbt tar naturen över så fort man lämnar något i fred. Havet är härligt/Lis
Stentufft och naturskönt :)
http://foto.rudenius.se/post/2010/06/05/Bilduppdraget-e28093-StenStenigt.aspx
Havet suger, sägs det ju så självklart dras man dit :)
Härligt steniga bilder.
Jag säger som Maria ;) stentuffa bilder ;)
Jag förstår din dragning till havet :) finns det något mer underbart att gå eller stå och lyssna till vågarna :)
ha en fin lördagskväll nu :)
kram :)
Fina bilder även om det inte var vad ni letade efter!
Verkliga steniga vyer du fångat .. riktigt fint med stenar i sin naturliga miljö:)
Ha de..
Många stenar här. Är det månne en gammal kyrkoruin?
Skicka en kommentar