Det mörka kalla vattnet och alla strömmar i älven skickar rysningar genom ryggraden.
Men det var värt den där promenaden ut på bryggan.
Stan såg smått sömnig ut, det var alldeles stilla, solen hade just gått ner och det var så vackert.
Det enda livstecknet var en familj som satt på en bänk på bryggan med sitt barn som somnat i pappans famn.
Rätt mysig känsla får jag erkänna.
Ha en fin tisdag.Tisdagstema.
