Blåbär i skogen

Med stor förväntan drog vi till skogs igår. Jag med kameran i beredskap och maken med bärplockaren. Vi hann bara gå en liten bit så upptäckte jag några bär. Kastar mig över dem både för att äta och att fota. :) Vi går en liten bit till och samma sak händer igen. Nu har jag ena handen full med blåbär och ska ta ett kort när solen faller genom träden rätt ner på min fulla hand. Då dör kameran!! Ja, just ja, man ska visst ladda batterierna också! Men tänker jag, då kan jag ju vara underhållande sällskap till maken istället. Pyttsan! Hinner mellan varje bärsäsong glömma att han i skogen far iväg som en avlöning på krogen. Så där står jag, ensam, utan batterier, vad göra? För att överleva så gör jag som Mors lilla Olle, jag äter blåbär. Har ju ingen hink, den har maken, så munnen är ju enda alternativet att stoppa blåbären i. Men gissa om de är goda. :)
Under tiden söker jag den flyende maken men han står inte att finna. Men tiden går, strumpan hasar ner och lägger sig som en knöl under foten i stöveln och det är varmt. Myggorna har hittat mig och det är mer än vad maken lyckats med. ;) Efter ca 40 min (!) har han upptäckt att jag inte är med. Över nejden hör jag mitt namn ropas. Då har jag redan gett upp och gått och satt mig vid bilen. Så då är det bara att trava tillbaka till den förrymde medan strumpan än en gång hasar ner och lägger sig som en knöl under foten. Suck...

När vi äntligen hittat igen varann kan jag visa honom ett ställe med mycket blåbär, han säger själv att det var hittills det bästa stället. Tänk om han gått med mig hela tiden. ;)

Nästa säsong blir det förmodligen strypkoppel på honom. Och bättre strumpor och laddade batterier för min del.