lördag, april 24, 2010

Gammal kärlek rostar aldrig

Känner du doften av salt?
Hör du vågorna som sakta rullar in?
Känner du den solvarma klippan med din hand?
Kan du känna sanden mellan tårna?
Det här är kärlek.
Kärleken till havet.
En kärlek som aldrig rostar.
En kärlek som består. Självklart är kärleken till man och barn störst, men det här är en stor kärlek det med.
I Bilduppdraget ska vi idag tolka "Gammal kärlek rostar aldrig".

Ha en fin lördag.

7 kommentarer:

Marie-Louise sa...

Underbar kärleksförklaring och underbar bild på havet och naturen intill. Ha en fin dag.

AKO sa...

Det var verkligen en fin kväll vi havet då! Vi får se om vi kan återuppliva det detta år med. :)

Camillasfoto.se sa...

Underbar bild och aldrig att den kärleken rostar.

Gärdsmygen sa...

Vackert! Spännande med olika tolkningar på temat idag:)

Maria Berg sa...

Vackert och härligt. Längtan till havet är stark och det skall vara havet runt Sverige för det är inte starkt på salt så det svider inte när man dyker ner i dessa ljuvliga vågor!

Fin bild!
MB

tinasphotoblog sa...

Det finns inget som är så rogivande som havet med sina kluckande vågor! :)

Annika sa...

Och jag skriver under på det. Fullt ut.
Havet är bara så underbart...
Längtar dit nu...
Kram