Att försöka fånga lilla Coco på bild är som att försöka fånga sunnanvinden. Men så ibland händer det! Hon är stilla i några sekunder och då blir det äntligen resultat.
Jag tänkte visa er lite fler bilder från rivningen som pågår på Geografigränd.
En enda maskin river detta stora betongkomplex. Men den är väldigt effektiv. Längst ner ser den ut som en grävmaskin.
Men där skopan brukar sitta sitter i stället nåt som liknar en metallisk dinosaurie. Med sina metallkäftar tuggar den sönder betongen och gör smulor av den.
Majoriteten av de som bott i detta hus har varit studenter p g a närheten till universitetet. Huset bär på en lång historia.
Många glada fester har avlöst varandra, nya vänner har hittats och tentaplugg och tentaångest har löpt som en röd tråd genom korridorerna.
Nu hänger den där utmed den till hälften rivna fasaden - gatuskylten Geografigränd.
Godis tackar jag sällan nej till. Det absoluta favoritgodiset är ren mjölkchoklad men emellanåt är det gott med lite smågodis. Då kommer påsken som en välsignelse. Så här kan det se ut i mitt påskägg.
Mer godisälskare hittar ni här. Ha det gott därute.
Igår skottade maken bort en massa snö från rabatten och där, under det tjocka vita täcket spirade det. Krokusarna kämpar sig upp i snön trots brist på både värme och sol. Snacka om livskraft. Så nu väntar jag bara på att det ska slå ut. Solen försöker tränga sig igenom diset, så kanske......